När MVT på två helsidor tar upp frågan om hur lång tid som de juridiska turerna i Lalandiaprojektet har tagit finns det anledning att kommentera. Det faktum att merparten av detaljplanerna underkändes av domstolen nämns inte alls. Följde inte domstolens beslut lagstiftarens intentioner? Både Mark Henriksson och Elias Georges har givetvis rätt i att det tar alldeles för lång tid att tröska igenom en process av den här arten. Därför är det viktigt att adressera frågan om resurser till våra rikspolitiker. Nu kan ju vän av ordning dock tycka att rop på lagstiftning inte skyler egna tillkortakommanden. Tillsammans med de interna utredningarna som ska belysa ansvarsfrågor och varför det kunde gå så snett i kommunen kan det säkert lära oss något inför framtiden. Men varför är MVT återigen en form av husbondens röst?
Nu finns det säkert tusen andra frågeställningar omkring den fråga som splittrat opinionen i Motala. Ingen av dessa lyckades hitta någon plats i MVT:s helsidesuppslag. I en parlamentarisk demokrati är tjänstemännens uppgift att följa lagar och regler i första hand. I en kommun med nära relationer, politiska påtryckningar och en allmänhets förväntningar är det kanske inte alltid så lätt att hålla ämbetsmannaeden högt i den lokala myndigheten.
Vi Granskar har inte i detalj följt alla turer. Det har ju som bekant andra delar av civilsamhället gjort via många insändare och i form av överklaganden. Några frågor som vi tycker att den fortsatta debatten om misslyckandet ska innehålla är följande:
Varför lockades våra tjänstemän att från början föreslå detaljplanelösningar som så uppenbart stred mot gällande lagstiftning?
Varför saknades den efterfrågade riskanalysen innan åtgärder som rivning av Folkets Park och markanvisningsavtal skrevs under?
Vilken roll spelade kommunens leverantör, Tillväxt Motala AB i processen? Agerade de rentav som myndighet i kontakterna med motparten?
Hur relevant var den markvärdering som utfördes av en extern part som inte ens besökte platsen innan en markvärdering fanns på plats?
Varför svaldes en partsinlaga från HUI (Handelns utredningsinstitut) med hull och hår utan ifrågasättandet av de volymuppgifter som den ena parten försåg institutet med?
Var fanns den mikroekonomiska och makroekonomiska analys som rätteligen under tiden borde pekat på avsevärda finansieringsproblem för etableringen? En ¨multistor¨ investerare som har misslyckats att under lång tid försökt sälja sina anläggningar ska investera långivares miljardbelopp i Motala?
Vilken roll har den lokala pressen spelat, som visserligen genom insändare fått båda sidor i opinionen att framträda, men i redaktionell text mest varit en megafon för rådande makt?
Hur kan Motalas politiska församlingar köpa en extern parts krav på att det måste råda politisk enighet för att de ska etablera sig?
Vår vackra kommun är värd en betydligt proffsigare hantering av stora frågor som betyder så mycket för många Motalabor. Vänd nu på alla stenar med början av kommunens köp av Folkets Park till och med Lalandias besked om att de hoppar av. Om inte, lär vi oss ingenting.