En söndag morgon är en lämplig tid till att läsa och förundras över att vara människa. Även att undra och förundras över andras tankar om sig själva och det mysterium som själva livet är. En som gjorde det till stor konst var Wislawa Szymborska och från hennes ¨Stunden¨ från 2002 bjuder vi idag:
Ingenting är givet
Ingenting är givet, allting är till låns.
Jag drunknar i skulder upp över öronen.
Jag blir så illa tvungen
att med mig själv betala för mig,
att för livet ge mitt liv.
Så är det inrättat
att hjärtat ska återlämnas
och levern ska återlämnas
och varje finger ett och ett.
För sent att bryta villkoren i avtalet.
Skulderna ska dras av
samtidigt med huden.
Jag går omkring i världen
bland alla gäldenärer.
Somliga tyngs av tvånget
att betala av på vingarna.
Andra ska, vare sig de vill det eller ej,
återgälda löven.
På debetsidan
finns varje vävnad i oss.
Inget flimmerhår, blomskaft,
får behållas för gott.
Listan är utförlig:
det ser faktiskt ut som
vi ingenting får kvar.
Jag kan inte minnas
var, när och hur det kom sig
att jag tillät mig öppna
detta konto.
Protesten mot det
kallar vi för själen.
Och det är det enda
som inte står på listan.