God morgon! En vecka kvar till dopparedagen. Vad känner ni? Låter ni hjärtat vara med mitt i konsumtionshysterin? Är det den stor klimatångesten, den lite mindre ångesten om att allt inte står rätt till eller den egna ångesten över dina små defekter? Gjorde det inte lite ont där igen?
Denna söndag morgon bjuder vi en text av Wislawa Szymborska (1923-2012), 1996 års Nobelpristagare i litteratur och översatt till 40 språk. Hon läses över hela världen.
Till hjärtat en söndag
Tack ska du ha, mitt hjärta
att du inte sölar, att du raskar på,
utan smicker, utan belöning,
av bara medfödd flit.
Sjuttio gånger i minuten gör du rätt för dig.
Varje sammandragning
är som att stöta ut en båt
på vida havet
för en världsomsegling.
Tack ska du ha, mitt hjärta,
att du gång på gång
tar mig ut ur allmänheten,
gör mig enskild även i sömnen.
Du ser till att jag vaknar i flygande fläng,
till ett utan och innan
som inga vingar behöver.
Tack ska du ha, mitt hjärta,
att jag är vaken nu igen
och att det på en söndag
under mina revben
pågår vanlig rusningstid.