Aldrig har väl det varit så högt i tak, och stimmigt därtill, som i veckan. Julrimmen flög som sommarystra svalor i luften. Åke Körven hade ett hemligt paket med sig. Ett valhänt inslaget paket i ett redan använt julpapper. Han vägrade att öppna det då det innehöll ” görhemligt material”. Alla lät nyfikenheten bero och lyssnade mera till Holger i Backen, Brinkebacken, som hade en plan för att lyfta till de höga skyarna, som han kallade det.

  • Vi måste hitta på något, sa Holger. Allt är ju tvärdött i stan och uppe i Brinka brukar vi träffas och titta ner över stan och säga. Görträlit är bara förnamnet. Vi drar ofta till med ett rim och säger: ” Bättre ta en fika i Brinka o va gla än att gå o glo i en övergiven  stendö sta”.

Applåderna smattrade. Det hördes ett dovt klappande inifrån bageriet också. Det påpekade Affe, som sa att det var en applåd och hade skaplig hörsel trots att han jobbat i martängen på Motala Verkstad i 38 år.

  • Lugn och fin, sa Olga som stoppat undan korten från luciatävlingen 1957 då hon kom tvåa. Så där låter det när Ubbe jobbar med degen, sa hon. Han bollar lite med den och drämmer den i bakordet då och då.
  • Men, sa Nisse som har ett smeknamn som börjar på P och slutar med IsseNisse. Vad hade du att komma med, varpå han pekade på Holger.
  • Jo, sa Holger, Åke och jag har gjort en seriös utredning och kommer med ett förslag som kommer att lyfta hela stan. Egentligen skulle Lasse Lampa varit med här, men han skadade sig lite när vi hade möte senast.

Nu blev det plötsligt helt tyst. Alla var beredda att ställa frågan om vad som hänt. Snabbast var Maj-Gull Gullviva som till och med reste sig så snabbt att Affes kaffe rann som Motala Ström över bordet.

  • Har lille Lasse gjort sig illa? Vi var ju skolkamrater på Norra i sex år. Vad har hänt, är det allvarligt, kommer han att överleva?

Gullviva var känd för sina dramatiska utspel. Hon var rädd om Lasse. Han hade frågat chans på henne när de gick i fyran. Men hon hade sagt nej, vilket hon ångrat hela sitt liv, och blev istället ihop med en lustigkurre från Lemunda vars mor kom från Tjällmo.

  • Det är lugnt, sa Holger. Högerskanka fick sig en snyting när han drog omkull då vi testade underlaget i backen. Lite gips och krycker bara. Men han är på G.

Nu kunde inte Åke hålla sig längre. Han studsade upp, rev av julpapperet , fick fram en tröja som han krängde över huvudet och visade stolt sin breda, nåja, bringa.

På tröjan fanns en bild på Ingemar Stenmark i full fräs i slalombacken. På tröjan stod texten ”Nu går det utför i Motala”. Undertexten lite kursivt och i rött löd: ”Vi siktar högt men åker utför”. Det blev förhållandevis tyst på fiket. Det var bara grabbarna när de försökte få på sig hörapparaterna som ropade halvhögt:

  • Vaaa? (trots att ingen ens hade öppnat munnen.)

Vi har provkört på Jätten, det var där Lasse åkte så snabbt att han åkte rakt över vägen och i korvkiosken på andra sidan.

  • Ja då förstår jag devisen, sa Berit Brutta och mumlade Nu går det utför…
  • Håller med, sa Asta Läppalätter som innerst inne funderade över vad ordet devis betyder. Hon hade dock gjort succé som lucia vid en träff i Ekebyborna där hon var så uppspelt att hon missade texten på Luciasången och drog till med Gamle Svarten istället.

Holger förklarade att på Jätten skulle det bli en lagombacke för nybörjare i slamompisten. Lilla störtloppet, sa han, skulle köras på Dunteberget med ett extrahopp över jordhögarna på crossbanan. Storslalom var tänkt att gå nedför Brinkebacken, med start vid Fröjds gamla kiosk och med målgång vid gamla Gästis. Det förhandlades också med kommunens hjälp, att lägga en störtloppsslinga på Håleberget. Kommunstyrelsens AU hade lovat att provköra banan vilket möttes med ett ” Äntligen”.

Sören Mörtis nickade åt förslaget och sa:

  • Bara det nu inte ska överklagas vad gäller Jätten. Hörde att någon hade sett en Krumbuktsiska flyga förbi i förra veckan. Dom är fridlysta.
  • Den kan jag ta med slangbellan, sa Bosse Carlsson, men tystades omedelbart.

Dagen till ära bjöd Åke Körven alla på en gårdagens mandelkubb. Alla beställde tröjor och Asta reste sig med luciakrona och andads in, men då hängde Ubbe upp skylten och skrev tillfälligt stängt med undertexten, Hörselfrämjandet.