Denna nobelmorgon återvänder vi till glädjen av att El Sistemas verksamhet i Motala verkar vara räddad av våra folkvalda politiker. Att lyssna till musik och sång har alltid varit till glädje för människan. Redan Orfeus spelade så vackert på sin lyra att till och med naturen och de vilda djuren stannade upp för att lyssna. När Orfeus hustru Eurydike dog av ett ormbett vandrade Orfeus omkring och spelade ut sin sorg intill nedgången till dödsriket Hades.
En av våra största lyriker är Kjell Espmark. Idag bjuder vi på en av hans dikter.
Eurydike
Ett så efterhängset missförstånd-
att Eurydike med ett slocknande rop
skulle vänt åter till djup och mörker!
Visst skyggade hon för hans skrämda blick –
vem vill bli sedd som varit död i åtta dagar?
Men motvilligt följde hon ändå
denne förtrogne främling
som sjöng henne ur det ansiktslösa
dag efter dag efter dag
och överröstade hennes protester.
Hon levde länge vid hans sida
utan att leva vid hans sida.
Man hade helt enkelt svårt att förstå
hur hon kunde dricka en bägare vin
utan att dricka en droppe
eller kunde gå i solen
med steg som prövade sig fram i mörkret.
Bara den som hon tyckte sig älska
och sökte med trevande fingertoppar
verkade ibland förstå
när han famnade längtan och luft.