Historiens kvarnhjul rullar återigen. I kulturartiklar i de tidningar som fortfarande har en kulturredaktion ventileras tidens frågor. I DN säger Björn Wiman att vi befinner oss på sluttningen av en vulkan. När vulkanutbrottet hotar Island och vulkanutbrottet för all framtid har förändrat Israel och Palestina ser vi bara med uppgivenhet på en ny ultraliberal ledare som uppträder med motorsåg i Argentina. Kommer aldrig mer någon att sätta barn till världen? Klimatkrisen gör att de stackars framtida generationer som finns kvar kommer att blicka tillbaka på vår tids elände som en guldålder.
När C S Lewis skrev att människan värsta fiende är att ge allt för stor akt på framtiden var han kanske något på spåren. Han fortsatte med att nästan alla synder har sin rot i framtiden. Tacksamheten blickar bakåt och kärleken till det närvarande. Fruktan, girighet och lust blickar framåt. När ängslan och enfaldig tillförsikt regerar är det ett själstillstånd som omfamnas av terrorister, krigshetsare, hämnare och självutnämnda sanningssägare. När Torgny Segerstedt i en mörk tid skrev ¨Nu får humanitet och vett ånyå taga nappatag med sina fiender från begynnelsen. Det kan aldrig skada¨, var han fast besluten att kämpa.
Hoppet är det som återstår i en polykris med så många olösta problem att hantera. För de som inte flyr in i bekvämligheten och hänger sig åt Black Fridays osunda shoppinglogik återstår plikten. Plikten att för rättvisa och människokärlek planera en morgondag. Är möjligheten att leva i fred och trygghet tillsammans med de vi älskar värt att offra något för? I en tid när våra ungdomar gladeligen offrar en kroppsdel framför utsikten att bli utan mobil under en period finns det utmaningar.
Idag bjuder vi Tomas Tranströmer från 1989. Ur För Levande och Döda hämtar vi:
Madrigal
Jag ärvde en mörk skog dit jag aldrig går. Men det kommer en dag när de döda och levande byter plats. Då sätter sig skogen i rörelse. Vi är inte utan hopp. De svåraste brotten förblir ouppklarade trots insatser av många poliser. På samma sätt finns någonstans i våra liv en stor ouppklarad kärlek. Jag ärvde en mörk skog men idag går jag i en annan skog, den ljusa. Allt levande som sjunger slingrar viftar och kryper! Det är vår och luften är mycket stark. Jag har examen från glömskans universitet och är lika tomhänt som skjortan på tvättstrecket.