God morgon! Kommer ni att överleva Black Friday? I Motala har vi genomlevt svarta veckan som började med en debatt i Folkets Hus – ja, ni läste rätt – det är folkets hus. Folkets Hus är samlingsplats för vår högsta beslutande församling. De som följde debatten insåg att de som stod för att bibehålla El Sistema var S,C,MP och V. När sedan under veckan L anslöt sig till att även stödja El Sistema så fanns en majoritet mot sparförslaget. När bildningsnämnden har möte den 15:e november och punkten om att lägga ned El Ssistema finns på dagordningen vet alltså ordföranden Lotta Lexén (M) att förslaget kommer att röstas ned med siffrorna 5-4. Då väljer hon att lyfta bort frågan från dagordningen och troligen till de övriga partiernas förvåning. Det som sedan följde under svarta veckan var ytterligare ett bevis på varför en fri kultur inte alls behövs. Verkligheten överträffar nämligen dikten och ingen evenemangsstrateg i världen hade kunnat tävla med den föreställningen.
Nu väntar Motalaborna på hur Moderaterna ska hantera den demokratiska avvikelsen. Det kan väl inte vara så att hon agerade på order från partiledningen? I så fall är ju problemet större än endast de politiker som representerar partiet i nämnden. Under tiden vi funderar ger vi kulturen lite utrymme.
Idag bjuder vi några rader med en svensk som upphovsman.
Att vara eller inte vara……
Den köpte politikern mumlar bittert fram sin ånger över förlorade ideal.
Att vara eller inte vara. Det är frågan.
Att vara en vara eller att inte vara en vara eller slogan.
Det är frågan.
Månn ädlare att lida och fördraga
än bittert låta ödets stygn få släcka lågan
och krympa bli förpassade så svaga
så pinsamt tömda på kurage och mod
till hyllorna i handlarns handelsbod.
Att vara eller inte vara en vara. Det är frågan.
Månn ädlare att oprostituerad
ej underkastas alls reklamens lömska slogan
Att kunna stå som icke avreglerad
och rakryggad politiker med makt
Och säga vad man redan borde sagt:
¨Att här är en som har den rätta tågan
och nu fått nog av att se svinen löpa
Som svarar på, vad som tycks vara frågan.
Att mej går icke att för pengar köpa!¨
Det vore, tycks det mej i andanom:
Kurage! – En nåd att stilla bedja om.
En nåd att stilla bedja om, det vore:
Kurage – som gör den lille till den store.
Men nu i mitt bagage finns bara enkel vekhet,
som tydligt syns i eftertankens kranka blekhet.
Claes Eriksson