När det av Sveriges Riksbank instiftade priset i ekonomi till Alfred Nobels minne 1976 tilldelades Milton Friedman var det kontroversiellt. Milton Friedman, som var för total avreglering och en minimal statsapparat reste under slutet av 70 talet och början av 80 talet runt i världen och propagerade för en marknadsorienterad ekonomisk politik. Som rådgivare åt Barry Goldwater, Richard Nixon och Ronald Reagan kom han att få ett enormt inflytande. Hans mer radikala tankar omsattes i praktiken i Chile när Salvador Allende störtades i en militärkupp. När Nixon med troligt starkt stöd från Friedman beordrade CIA att få bort Allende, som propagerade för en stark stat och rättvisare fördelning av landets resurser, inleddes utrensningen av ¨oliktänkare¨.
När Margret Thatcher i England började använda teorier för hur offentlig sektor ska styras och organiseras var hon inspirerad dels av Milton Friedman och Christoffer Hood, en professor vid Oxford. Metoden kan beskrivas som en brutal privatisering i kombination med styrmodeller från det privata näringslivet. Metoderna kom att benämnas NPM eller New Public Management. Löften om ökad effektivitet, anpassning till efterfrågan, kontroll över budgetutveckling och bättre kvalitet var de argument som framfördes vid införandet. Det här svaldes med hull och hår av marknadsliberalerna och skadan blev både djup och långtgående.
NPM:s kombination av decentraliserat ansvar och resultatuppföljning har lett till en växande kontrollapparat och alltmer av detaljstyrning på bekostnad av den professionella kunskapen. Att vända utvecklingen är inte lätt för de som vill. En allt mer förpapprad administration kommer aldrig själv att föreslå nedmontering av sig själv. På den här vägen har vi tappat både personligt ansvar och arbetsglädje i många professioner.
I Sverige var skolan det första tillämpningsområdet för NPM och under 30 år har de här tankarna fått råda med allt fler verksamhetsutvecklare som genererat mer pappersarbete, men även en rädsla för att göra fel som tar energi från det egentliga arbetet. De här förändringarna har eskalerat efter 2000. Den massiva kritik som professionen uppbådat har tystats ned av politikerna, som ivrigt påhejade av både marknadsliberala tankesmedjor och en marknadsliberal politisk agenda blint fortfarande tror att det här är vägen till en bra skola för alla.
Samtidigt med NPM släpptes en annan stark kraft in i skolvärden. Det privata kapitalet som med argument om valfrihet bjöds in att ta del av offentliga medel. Med den skillnaden att deras villkor bara gällde vid lönsam verksamhet. När konkursen är ett faktum i friskoleverksamheten är pengarna redan borta på ett konto långt från våra barn och skattebetalarna får ta notan. Den målkonflikt mellan politikers styrningsambitioner och lärarnas uppgift att undervisa som råder är ett gigantiskt misslyckande. Den fokusering på mätbarhet som NPM oftast tolkas som, innehåller nog inte hela sanningen. Balansen mellan utbildningens krav på mätbarhet och verkligt kunnande är en ständigt närvarande konflikt i skolan. Den koppling till tydliga mål som finns i NPM har många gånger gått helt fel beroende på att mätbarhet i en industriell process inte kan appliceras på det humana kapitalet eller om man så vill på den enskilde elevens förutsättningar. Många är de lärare på högskolan som suckat över nya elevers bristande baskunskaper trots deras formella gymnasiebetyg.
Det går inte att nämna New Public Management utan att nämna ett annat gigantiskt haveri. Nya Karolinska kostade miljarder med god hjälp av organisationskonsulter som körde över medicinsk profession och orsakade både lidande och ett antal dödsfall i skapade vårdköer. Ett resultat av politikers blinda tro på NPM konsulter från cowboysarnas land. När ska vi lära oss av våra misstag?