Här står nu en höstdag med alla funderingar. Vad gör vi med den natur som idag ger oss så vackra färger? Vad gör vi med varandra när vi till polerna fara i en farkost nämnd Polaris med ¨ering¨ på slutet? Kan vi fortsätta att tänka efter före efter? Kanske är ändå flykten in i kulturens varma och engagerande famn det som återstår för de av oss som drömmer om något bättre.
Idag bjuder vi på en liten dikt med nästan 48 år på nacken.
Här står nu en höstdag
Här står nu en höstdag förtrollande skön
och pockar på uppmärksamhet.
Och här sitter jag med mitt klank om miljön,
en ständigt förbannad poet
med surmulen uppsyn och träsmak i röven.
Jag tror jag går ut bland de gyllene löven.
Här lyser en höstsol förtrollande gul.
En vind smeker varligt min stuss.
Som ekorrn samlar nötter till jul
jag fyller mitt visthus med plus.
Man skriver om minus. Men sällan förklarar
man tydligt och klart vad det är man försvarar.
Här står nu en ek så förtrollande stark
och ökar mitt gladkapital.
Nu sipprar det fram ur min vresiga mark
en källa, kristallklar och sval.
Jag tillönskar Sverige all lycka och medgång.
Sen blir jag väl arg, efter soljävelns nedgång.
7 nov. 75 Tage Danielsson ur Samlade Tankar från Roten