En vecka fylld av nyheter om årets Nobelpriser är till ända. Som vanligt var det litteraturpriset som tilldrog sig flest kommentarer när nu en författare från vårt västra grannland fick ett för många efterlängtat pris. Jon Fosse, dramatiker och författare som skriver på Nynorsk är nu på allas läppar. När nu alla jagar för att få tag på Septologin, Trilogin, Hundmanuskripten eller Det Lysande Mörkret hyllar vi en svensk pristagare som 2011 blev pristagare. Tomas Tranströmer.
Från Klanger och Spår (1966) hämtar vi en dikt om en norrman.
EN KONSTNÄR I NORR
Jag Edward Grieg rörde mig som en fri man bland
människor.
Jag skämtade flitigt, läste aviserna, reste och for.
Jag ledde orkestern
Auditoriet med sina lampor darrade av triumf som tågfärjan
just när den lägger till.
Jag har dragit mig upp hit för att stångas med tystnaden.
Min arbetsstuga är liten.
Flygeln har det lika skavande trångt därinne som svalan
under tegelpannan.
De vackra branta sluttningarna tiger för det mesta.
Det finns ingen passage
men det finns en lucka som öppnas ibland
och ett märkvärdigt sipprande ljus direkt från trollen.
Reducera!
Och hammarslagen i bergen kom
kom
kom
kom in en vårnatt i vårt rum
förklädda till hjärtats slag.
Året innan jag dör ska jag sända ut fyra psalmer för att
spåra upp Gud.
Men det börjar här.
En sång om det som är nära.
Det som är nära.
Slagfält inom oss
där vi Dödas Ben
slåss för att bli levande.