För dem som sysslat med kvalitetsarbete kan en organisations kvalitetsbrister liknas vid ett isberg. Det som syns och sticker upp över ytan är ungefär 10% av den totala kostnaden för alla kvalitetsbrister. När Motalapolitikerna genom sitt sista ishallsbeslut halkar ner från isbergets topp ger plumset säkert många ringar på ytan.
Det som syns av isberget är de fel som kommer upp till ytan via planmisslyckanden, ekonomisk misshushållning, direkta felaktigheter och diskrepans mellan ord och handling.
Strax under ytan ligger det vi brukar kalla HUR. Hur en arbetsuppgift genomförs, vilka instruktioner som används, när det saknas instruktion och godtycke får råda. Med andra ord vad som vilar på tjänstemännens utförande av politikernas uppdrag.
Ytterligare en bit under ytan ligger VAD. Det här är den del där politikerna ger tjänstemännen i uppdrag vad som skall göras. I det här ligger även de rutiner som finns inarbetade för olika typer av direktiv. Här finns även vilka beslut som tas och hur politisk vilja blir till handling.
Allt det här vilar på basen i vår demokrati. Folkviljan, som i fria val valt sina folkvalda som med sin ideologiska övertygelse som grund ska genomdriva sin politik. Den här delen styrs även av hur de talar, tänker och agerar gentemot den omvärld som samhället utgör. Det är här de osynliga banden, tilliten och förtroendet för vår demokrati vilar. Attityder och värderingar är grunden i den här delen.
När ett isberg slits loss från inlandsisen har det en viss storlek. Ju längre det kommer därifrån, ju mindre blir det. Ett och annat isberg krockar med några mänskliga påfund och orsakar genom historien katastrofer likt Titanic. Andra löses så småningom obemärkt upp i det omgivande havet och blir till osynliga delar av sin omgivning.
Har det isberg vi ser i Motala Kommun nu börjat sin resa mot upplösning? Kommer det att krocka mot något eller finns det fortfarande tid att förankra berget till den smältande glaciär vi kallar demokrati?