På det judiska nyåret 5705, den 18 september 1944 skriver Rabbi Marcus Ehrenpreis:
¨Om det finns någon mening med vårt jordeliv – och det måste ju finnas en mening – så kan det bara vara att gå uppåt, att resa sig från det lägre till det högre, att resa sig allt högre från det animaliska, från det materiella till det andliga, till de bestående, oföränderliga livsvärdena. Människans väg är vägen uppåt, inte vägen nedåt.¨
När Göran Rosenberg ger ut ¨Rabbi Marcus Ehrenpreis obesvarade kärlek¨ gör han oss alla en tjänst. En biografi över ett judiskt liv som bland annat överrabbin i Stockholm mellan 1914 och 1948. En del av vår historia som sker mot bakgrund av en av mänsklighetens största tragedier och samtidigt en inblick i en drabbads tankevärld.
Blott ett tiotal år efter sin ankomst till Sverige skriver Marcus Ehrenpreis ¨Österlandets själ¨ på svenska. Ur den några tankar efter en resa till det han kallade Österlandet. En judes betraktelse efter ett möte med en annan kultur:
¨Jag vandrar genom österländska städer, basarer, moskeér, på landsvägar och över öknar, och växer omärkligt men oemotståndligt in i en ny, främmande atmosfär. (…) Himlen är högre, luften klarare och synkretsen vidare. (…) Det känns stundom som om man med ens kommit förbi en stor spegel och med häpnad märkt att man bär sin rock avigt: innersidan är vänd utåt och utsidan vänd inåt. Vi bryr oss om allt som hör till livets yttre betingelser, men försummar fullständigt oss själva, vår inre människa. (…) Här nedtryckes jag starkare än hemma av den obönhörliga förnimmelsen av, att vi västerlänningar oftast gripa livet från fel sida, utifrån istället för inifrån…. De syssla jämt med sina nät men hinner aldrig till fisket, säger Tagore* om västerlänningarna. Vi förvandla medel till mål, rättigheter till plikter. Vi äro trälar under våra friheter.
På väg genom Österlandet känns detta klarare än hemma. I denna efterblivna Orient känner man sig närmare sanningen och fjärmare skenet. I denna enkla, naturbundna värld lär man sig tänka väsentligt (ej blott formellt), och skarpare framträder här gränsen mellan tillvarons kärna och skal. ¨
*Rabindranath Tragore var en indisk författare, poet, filosof, konstnär och frihetskämpe. Förste icke europé att få Nobels litteraturpris 1913.