¨Det var en afton i början av maj. Den lilla trädgården på Mosebacke hade ännu inte blivit öppnad för allmänheten, och rabatterna var ej uppgrävda; snödropparna hade arbetat sig upp genom fjolårets lövsamlingar och höll just på att sluta sin korta verksamhet för att lämna plats åt de ömtåligare krokusarna, som tagit skydd under ett ofruktsamt päronträd; syrenerna väntade på sydlig vind för att få gå i blom, men lindarna bjöd ännu kärleksfilter i sina obrustna knoppar åt bofinkarna, som börjat bygga sina lavklädda bon mellan stam och gren; ännu hade inge mänskofot trampat sandgångarna sedan sista vinterns snö gått bort, och därför levdes ett obesvärat liv därinne av både djur och blommor. ¨
Så börjar ett av våra mest kända litterära verk som ganska snart övergår i ett samtal, där Häradshövdingen Arvid Falk för herr Struve kungör sitt beslut att ägna sig år journalistik istället för Kollegiet för Brännvinsbränningen, Kansliet för Skatternas påläggande, Generaldirektionen för Ämbetsmännens Pensioner och Kollegiet för utbetalande av Ämbetsmännens löner. Häradsskrivarens beskrivning av ämbetsverken är en dräpande satir över hur många som skor sig på det allmänna utan egentligen leverera något av värde.
Det är i år 144 år sedan August Strindberg skrev Röda Rummet och boken blev en skandalsuccé med sina många anspelningar på riktiga personer. Stockholm var på den tiden en relativt liten stad med dagens mått mätt. I den avslutande dialogen mellan herrarna avslöjas något om vad författaren ville förmedla: Herr Struve: – Kära bror, du har inte lärt dig livets konst än; du ska se först hur svårt det är att få ett bröd, och hur detta småningom blir livets huvudsak. Många arbetar för att få bröd och man äter sitt bröd, för att kunna arbeta ihop mera bröd, för att kunna arbeta! Tro mig, jag har hustru och barn och jag vet vad det vill säga. Man måste lämpa sig efter förhållandena, ser du. Man måste lämpa sig! Och du vet inte hur en skribents ställning är. Han står utanför samhället! – Nå väl, det är straffet, när han vill ställa sig över samhället! För övrigt avskyr jag samhället, för det vilar inte på fritt fördrag, det är en vävnad av lögn – och jag flyr det med nöje!
– Det börjar bli kallt, anmärkte Struve.
– Ja, ska vi gå?
– Kanske vi går.
Samtalets låga hade flämtat ut.¨
Kulturhistorien till trots är detta ett ungdomsuppror samtidigt som det visar på Strindbergs anarkism och fantastiska iakttagelseförmåga om den tidens samhälle. Redan då var debatten om administrativ överbyggnad livlig bland ¨vanligt folk¨ och Röda Rummet bidrog säker till en och annan förändring. Ord har visat sig ha betydelse och kommer förhoppningsvis även ha det i framtiden. Det viktiga är att samtalet inte tystnar. Det är då det blir kallt.