Vi Granskar väljer idag att publicera den text av Joakim Svenson som var avsedd för lokaltidningen. En text som av någon anledning inte har publicerats i vår lokaltidning.
(Följande text var från början tänkt som en kortare debattartikel avsedd för lokaltidningen. Jag har istället valt att publicera den här).
Bilden hade kunnat föreställa Motala kommuns bildningsförvaltning. Byt ut mot bildningschef, stabschef, verksamhetschefer, utvecklingschef, utvecklingsledare, osv.Men det finns en viktig skillnad. Verklighetens ”Anders” ser knappt röken av några högre chefer. De visar minimalt intresse för att besöka verksamheten. Anders ska istället avbryta sitt arbete titt som tätt för att löpande dokumentera sina spadtag i ett dåligt digitalt system. Systemet kostar två miljoner kr per år och funktionerna i det köps in av systemförvaltare som aldrig träffat Anders.När ”Anders” påpekar att han inte hinner gräva för allt dokumenterande, får han veta att det finns en utvecklings- och analysenhet som behöver underlag för att analysera ”håluppfyllelsen”. Cheferna skriver sedan en utvecklingsplan för hur Anders kan gräva bättre. Det är för Anders’ eget bästa. Cheferna kallar detta systematiskt kvalitetsarbete.
När håluppfyllelsen ändå blir sämre, drar cheferna slutsatsen att Anders dokumenterat för lite. De kommer på en ny lösning: Vi skapar karriärvägar för Anders för att han ska bli mer motiverad. Om han får ett lönepåslag och får kalla sig förstegrävare kanske det blir mer fart på håluppfyllelsen? En ännu bättre ide: Vi hittar på titeln utvecklingsgrävare. Som utvecklingsgrävare får Anders en chefslön, får släppa spaden och själv jobba med analyser. Snart har han glömt hur slitsamt arbetet var. Nu kan han hålla utvecklingsdialoger med sina gamla arbetskamrater som är kvar i verksamheten och ge dem fiffiga tips om hur man gräver. Cheferna kallar detta proaktivt verksamhetsnära stöd.Cheferna och politikerna i den styrande majoriteten tycker att utvecklingsgrävare var en så bra idé att de vill ha fler. Hur ska man ha råd att betala deras lön på över 50 000 kr i månaden? Då kommer ett bidrag från staten som på beställning. Miljoner kronor, som kommunen får som kompensation för Anders’ kollegors arbete under pandemin 2020-21, väljer cheferna att lägga på att anställa fler utvecklare.Anders’ gamla kollegor blir allt mer stressade av det onödiga dubbelarbetet. De vänder sig till sina platschefer om arbetsmiljöproblemen. Platscheferna rapporterar till verksamhetscheferna, som blir irriterade. Ni får allt hålla bättre pli på de grävare som har en negativ inställning till jobbet! Lyssna mindre neråt och var lojala uppåt! Följ styrkedjan! Platscheferna blir rädda och tystnar.
Grävarna ser nu ingen annan möjlighet än att be kommunpolitikerna om hjälp. Det är trots allt de som har det yttersta ansvaret för arbetsmiljön i kommunen, och beslutar om hur skattepengarna ska användas på bästa sätt. En (1!) oppositionspolitiker har modet att föra upp frågan på dagordningen i fullmäktige.Politikerna i den styrande majoriteten har själva varit drivande i satsningen på utvecklingsgrävare. De svarar pliktskyldigt att de tar arbetsmiljöproblemen på största allvar, men ursäktar sig med att detta ”inte är en politisk fråga”. Istället berömmer de sina kompisar verksamhets- och utvecklingscheferna för sin ”goda dialog och verksamhetsnära ledarskap”.En överdriven liknelse, tänker ni? Inte alls. Det är ett försök att så ärligt som möjligt beskriva hur skolan styrs i Motala. Det är så här era skattepengar används.
—
Under pandemin 2020-2021 satt cheferna hemma och fattade beslut på distans medan lärarna höll undervisningen igång. Det hade inte heller varit bra med en nedstängning av grundskolan, men det fråntog inte kommunen ansvaret för arbetsmiljön. Under den andra och tredje smittvågen var cheferna ett under av initiativlöshet när det gällde smittskydd. Budskapet från Bildningschefen var: Bli sjuka först, så gör vi kanske något åt arbetsmiljön sen.
2022 fick kommunen statsbidrag för att mildra effekterna av pandemin. En stor del av de pengarna gick inte till elevnära insatser. Nej, förvaltningen valde att satsa miljoner på att förstärka utvecklings- och analysenheten. Därav satsningen på fyra utvecklingslärare, en rekrytering som pågår fortfarande, med en sannolik lön på mer än 50 000 kr per månad.Som ytterligare börda utökar cheferna lärarnas dokumentation för att serva denna konstgjorda utvecklingsenhet med underlag. Dokumentationen ska göras i det digitala systemet IST Lärande, som är förlegat och ökänt för sin dåliga användarvänlighet.
Kommunens kostnader för IST:s system är ca 2 miljoner kr per år – 10 miljoner sedan 2018.Tänk er en växande jättebebis som äter siffror och rapar diagram, och som de anställda måste springa och mata på arbetstid. Forskare varnar för att hela den svenska offentliga sektorn håller på att kväva sig själv på det sättet. Lärare, poliser och vårdpersonal är bristyrken med dålig arbetsmiljö och tappad arbetsglädje som avskräcker. Medan en svällande överbyggnad av ”utvecklare” och mellanchefer begraver de som är kvar i yrket i ännu mer pappersarbete. Cheferna i toppen har själva avancerat den vägen och tappat förståelsen för den verksamhet de ska leda. Vår bildningsförvaltning är ett typiskt exempel. En ny friskola i Motala till hösten kommer troligen att leda till övertalighet bland lärarna. Kommer cheferna i förvaltningen föregå med gott exempel och skära i sina egna led för att minska kommunens utgifter? Det vore oväntat.
Stressforskare har länge vetat att en arbetsmiljö med dåligt chefsstöd ökar risken för högt blodtryck och i förlängningen hjärtinfarkt eller stroke. Det är ett högt pris att betala för den som vill engagera sig i människonära yrken (läs: skola, vård, omsorg, polis). Just nu söker kommunen en ny bildningschef. I annonsen efterfrågar man någon som ”värnar om det kvalitetsarbete som utvecklats i förvaltningen och strävar efter att ta våra etablerade strukturer och processer vidare ännu ett steg, som en naturlig del i arbetet med systematiskt kvalitetsarbete”.
Bevare oss väl! Det vi behöver är en chef som kastar de etablerade strukturerna och processerna i soptunnan, vågar tänka nytt och bygger en organisation där man faktiskt lyssnar på de som arbetar i verksamheten. Och kommunpolitiker som inte sväljer det vackra talet om ”systematiskt kvalitetsarbete” så okritiskt som man gjort hittills.
Joakim Svensson, lärare och skyddsombud