Det hedrar MVT och ledarskribenten att frågan om revison tas upp på ledarplats. När kommunallagen ändrades med tillägget att extern oberoende och professionell revisor skulle anlitas för den kommunala revisionen, gjordes det mot bakgrund av en mängd skandaler inom den kommunala sektorn. Att låta enbart folkvalda lekmannarevisorer granska sina politikerkollegor var varken rättssäkert, likvärdigt eller särskilt effektivt.

Nu är det inte bara folkvaldas beslut som ska granskas, utan även den kommunala myndighetsutövningen i stort, för att garantera ett effektivt användande av skattemedel. En fråga som borde komma upp på bordet är relationen mellan anlitade revisorer och den hand som föder dem. Att vara revisor är ju lite knepigt eftersom det i många situationer är revisorns kund som ska granskas utifrån lagstiftning och fattade beslut. De många stökiga byten av ansvariga chefer som förekommit historiskt och den för korruption utsatta offentliga upphandlingen, är områden som bör stå under luppen. Att skapa informella och formella skäl till att minimera att fel begås måste vara centralt för offentlig verksamhet. När inte ens den högsta polisledningen i landet går fri från misstanke om korruption och jäv är det en viktig fråga. Motala har ju en historia av skandaler och osunda relationer mellan politiker, tjänstemän och civilsamhället När nu även lokalpressen av olika skäl lämnar walkover inför granskningsuppdraget är det ytterligare ett skäl att lyfta frågan om revisionens viktiga roll. Det är ju en av demokratins viktigaste frågor inför den framtid som rymmer så många nya medier, tekniker och möjligheter till att störa vårt samhälles grundfundament.

När Vi Granskar skrev om kommunens upphandling av näringslivstjänster såg vi tecken på hur svårt det kan vara att få till en fungerande och oberoende granskning. Här förekom tydliga försök att påverka en pågående granskning av näringslivsarbetet. Vi har även sett hur kommunfullmäktige vikit ned sig inför allvarlig kritik mot kommunstyrelsen i andra ärenden. Det har ju även varit svårt att rekrytera lekmannarevisorer.

Det här är givetvis inte bra och just nu pågår processen om vem som gjorde vad i fallet med Ekenässkolan. Låt oss hoppas att revisorerna denna gång verkligen tar tag i grundfrågeställningarna om var, hur och vem eller vilka som fattade besluten och hur de är dokumenterade. Även frågorna om hur lånen redovisades i den kommunala ekonomiska rapporteringen. Vi Granskar har försökt att få svar på direkt ställda frågor till folkvalda utan att lyckas få en klar bild. Det är väl inte meningen att det är civilsamhället och väljarna som ska stå för den externa revisionen i kommunen.