För de som har åldern inne är begreppet synonymt med Tage Erlander som myntade uttrycket på 60 -talet. När alla säger sig vilja satsa på kärnverksamheterna är det bara munväder och politiska utspel. I själva verket är den verklighet vi möter en annan. År 2022 slogs rekordet i alla regioner – flest överbeläggningar per disponibel vårdplats. Viktigast är att det saknas sjuksköterskor. Orsaken är för få utbildade, stora pensionsavgångar och att varken lön eller arbetsmiljö lever upp till arbetssökandens krav.
Var fjärde lärare byter jobb varje år och det drabbar våra barn. Skolinspektionen kopplar lärarflykt till skolor med över tid låga resultat. Personalbristen på barn och ungdomspsykiatrin kan alla som söker hjälp redan vittna om. Både verksamheter som BUP och socialtjänst anges som nyckelfaktorer för att komma till tals med ungdomsbrottslighet och utanförskap.
Lösningen på de problem som SKR beskriver (ett kommunalt underskott på 47 miljarder) är att effektivisera ännu hårdare. Det säger i alla fall vår civilminister. När politiker pratar om effektiviseringar i offentlig verksamhet så menar de inte alltid effektiviseringar. Oftast menar de besparingar och i personalintensiv verksamhet betyder det färre händer och ¨lös det på något sätt¨. Det är det här som drabbar lärare och vård – och omsorgspersonal. Löser vi arbetsmiljöproblem och attraktionskraft på det här sättet?
Offentliga utgifter har, som andel av BNP på 30 år ,sjunkit från 63 till 52 procent samtidigt som BNP per capita är 50% högre idag än den var 1995 och reallönerna har ökat med hela 70%. Det här är sammanhang som vi har svårt att ta till oss. Istället går vi bort oss i krystade förklaringar, importerade från industriell ekonomi (NPM), som har till uppgift att skapa värden via produkter och tjänster på en konkurrensutsatt marknad.
När vårt över lång tid stigande välstånd inte tillåts att hamna i de verksamheter som alla ser som samhällets kärna kanske det blir så här. Här serveras en smörpassning till alla politiker. Det går till och med att träffa på volley i trängt läge. Eller är den heliga konsumtionsgralens lyckobringande kraft så stark att ingen vågar tänka nytt? Ropen skalla – en pool till alla!!!
I Motala kan vi utläsa det här i de besparingskrav som nu nämnderna har att realisera. Vi väntar nu med spänning på hur effektiviseringarna i Motala kommer att se ut. Får vi en rejäl redovisning av vad som är effektivisering eller bara besparing? Kommer vi att tydligt ange vad som är produktivitetshöjning och vad som är metodutveckling?
De här tankarna framförs i dagspressen, men når sällan den lokala debatten som skulle må bra av att då och då få se både förklaringar från makten och en levande opposition. Har vi förälskat oss så i det välstånd vi har att vi helt glömt bort ansvaret för det gemensamma? Likt Pygmalion dyrkar vi den staty av välstånd via konsumtion som flertalet av oss idag ser som självklart.