Vi Granskar startades som en reaktion på en kommunal affär, som vi tyckte spårat ur rejält. Vi förstod först inte vad som hände i vår kommun och begrep inte tystnaden från tjänstemän och politiker. När sedan ortens tidning omedelbart intog en defensiv attityd både gentemot oss och den verklighet som utspelades tilltog oron. I det läget visste vi inte (vad och) hur vi skulle fortsätta. Det hela utmynnade så småningom att vi fick framföra några konkreta förslag till justitieutskottets ordförande.
Det vi framförallt reagerade på var den naivitet som både politiker och myndigheter uppvisade gentemot organiserad brottslighet och framförallt ekonomisk brottslighet. När fyra bolag startades i Norrköping på våren 2019 av några av de tre, som via ett av bolagen köpte ett vandrarhem i Motala utan att ha redovisade medel att genomföra affären, då lyste varningslamporna illrött. Tre av bolagen hade sedan ordet Latoma i sitt namn och vandrarhemsbolaget tog sitt namn efter tomten Badbyxan.
När politiker i vår stad välkomnade de nya ¨entreprenörerna¨ funderade vi på vilken entreprenörstyp de tillhörde. Nu har i alla fall Tingsrätten sedan ett halvår fastslagit den saken. För Motalaborna blev resultatet ett övergivet vandrarhem med en mycket oklar finansiering.
När BRÅ 2016 kom med sin rapport ¨Kriminell infiltration av företag¨ angav de tre K som huvudorsak till infiltration och användandet av företag för kriminell aktivitet. Kapital, krediter och kunder är huvudorsakerna till att det lockar många kriminella till att både tvätta pengar och använda företag som verktyg för sin aktivitet. Våra myndigheter ligger hela tiden efter och Bolagsverket som registrerande myndighet, har historiskt aldrig tyckt att kontrollen är deras verksamhet. Visserligen har reglerna för verklig huvudman skärpts, men fortfarande kan den förslagne komma undan länge utan att rapportera vem som egentligen äger ett bolag. Skattemyndigheten har problem med att kontrollera och vi stöter ständigt på levnadsstandarder som inte alls står i relation till inkomster av tjänst och kapital. Myndigheterna har dessutom, trots vackra ord, svårt att förstå vad som krävs. Att jaga skjutande gangsters ger mer eko än långsiktigt utredningsarbete hos Ekobrottsmyndigheten. Här finns ju ursprunget till och resultatet av den brottsliga verksamheten. Tyvärr måste vi göra både och. Vi måste skydda våra medborgare på gator och torg, men på sikt går inte det om inte ormens huvud kapas.
Till den rapport om infiltration av företag, finns nu även en gedigen erfarenhet av de bedrägerier som våra välfärdssystem är utsatta för och de affärer som kriminella via sina kontrollerade företag gör med myndigheter i Sverige. När sedan avslöjande på avslöjande dyker upp om politiker som tar sig in i politiska församlingar för att den vägen påverka de politiska besluten i affärsmässig riktning, är vi sedan länge ute på hal is. Det är den lokala politiken som är stommen i vår välfärd, samtidigt som det är lokalpolitiker som löper störst risk att bli offer för vänskapskorruption, jäv, riggade upphandlingar och allehanda ¨smarta¨ affärsupplägg. Se bara alla skandaler som har följt på riskkapitalets intrång på den riskfria skattefinansierade marknaden. En seriös debatt om det goda entreprenörskapet vore på sin plats både för att klargöra vårt stora beroende av seriösa företag och samtidigt belysa skadan som de oseriösa åsamkar oss.
Handen på hjärtat! Finns det något alternativ till att inte engagera sig? Inte för oss i ¨ Vi Granskar¨ i alla fall.