Vi Granskar fortsätter att intervjua kvinnliga partiföreträdare inför valet, men också en som valde att hoppa av som ordförande i kommunstyrelsen och som därmed var Motalas kommunalråd.
Annelie Almerus efterträdde f d kommunalrådet Kåre Friberg, som lämnade sin tjänst mer eller mindre med poliseskort. Han dömdes för våldtäkt och fick ett kännbart fängelsestraff. Turbulensen var total i det parti som valt in honom. Ett nytt kommunalråd skulle väljas och det var bråttom.
Efter moget övervägande och med samtliga allianspartiers stöd, föll klubbslaget som betydde att Annelie Almerus, då 41 år ung, fick uppdraget.
Annelie var väl förtrogen med den politiska världen. Inte mints genom sitt arbete inom ungdomsförbundet och senare i Moderaternas distriktsstyrelse, där hon invaldes redan 1999.
Vid sidan av alla politiska uppdrag har hon jobbat som arbetsmarknadsanalytiker vid Arbetsförmedlingen i Stockholm. En tjänst som vilade under den tid som hon arbetade som heltidsanställd politiker i Motala.
- Mitt politiska intresse började redan när jag var 15 år. Jag kunde inte låta bli att ifrågasätta olika politiska utspel, både lokalt och på riksnivå. Jag sökte svaren i olika partiers ideologier och bestämde mig till sist för Moderaterna som jag tycke stämde in på allt jag stod för som en ung och nyfiken människa.
Hennes nyfikenhet genom åren har gjort att hon lagt stort fokus på att vara väl påläst i alla frågor, även i frågor som inte har gällt hennes yrke eller politiska syn, utan mest för att allmänbilda sig i samhälleliga frågor.
- När frågan kom om jag ville ta jobbet som kommunstyrelsens ordförande tvekade jag inte. Som lantbrukare är man ju van att ta beslut i flykten, så det behövdes ingen betänketid.
Det blev drygt ett år i ordföranderummet. Bomben slog ned. Annelie valde att sluta på egen begäran, dock med ¨hjälp¨ av partikamrater ska kanske tilläggas.
- Jo det stämmer, säger hon. Jag fick inte utföra det uppdrag jag var satt att göra. Det pågick ett informellt ledarskap vid sidan av mig. Jag togs inte på allvar liksom. Det pratades över mitt huvud, och kanske bakom min rygg. Jag ansågs inte ha den politiska erfarenhet som de själva hade. Detta trots att jag var den som varit längst inom politiken och partiet.
Annelie fick ofta höra lite nedsättande att hon inte hade den rätta bakgrunden i de här sammanhangen. Hon fick ingen stöttning i sitt arbete.
- Jag fick ofta höra att jag kanske behövde hjälp i jobbet och att jag var ny i min roll. Detta sagt med en underton av att jag inte dög. Det var då jag tycket att det hela kändes ¨gubbigt¨ och att avogsamheten berodde på att jag var en ung kvinna.
Hon stod upp för demokrati och samtal över partigränserna och tänkte hela tiden innan beslut togs, om det var rätt mot Motalaborna, säger hon.
- Men det som hände när de ställde mig utanför sina rum, har gjort mig stark på ett sätt och ledsen på ett annat. När det steg in partikamrater i ett sammanträdesrum där jag satt som ordförande med orden: – Tjenare grabbar. Då brast något inom mig.
Idag är det jobbet i Stockholm, gården med många djur, dotterns hästsport samt sonens bravader på crossbanan som gäller. Familjen sätts i första hand. Annelie har även blivit ordförande i en tidigare mansdominerad sport, nämligen i SMK Motalas motocrossektion. Trots allt som hänt är hennes grundideologi hemma i den moderata sfären.