I vårt inlägg om Badbyxan 1 och den begäran om planbesked som inkom i februari blev det lite fel. Bolaget som inkom med begäran var inte LGG Holding AB. Det var istället LGG i Stockholm Holding AB. Ett annat bolag än LGG Holding AB, som inte har något med detta att göra. Vi ber hemskt mycket om ursäkt för fadäsen. Vi har nu ansökaren själv, en kommunal organisation, Vi Granskar och MVT som inte visste vad det ansökande bolaget hette.
Nu tror vi inte det gör så mycket eftersom nämnden inte får eller ska ta ställning till vem eller vilka som står bakom en planbegäran. Det beskedet har vi med önskvärd tydlighet fått från samhällsbyggnadsnämndens ordförande. Då betyder kanske uppgiften om vem som står bakom ansökan inget. Å andra sidan finns det inget som förbjuder kommunen att göra en bakgrundskontroll. Frågan uppstår då varför inte politikerna har givit det uppdraget till förvaltningen. Ägandet av fastigheten är ju trots allt kopplad till misstänkt mycket grov brottslighet. Om inte en bakgrundskontroll i det här läget ingår i instruktionen till förvaltningen öppnar sig en avgrund för demokratins framtid samtidigt som en del svar om försäljningen av Skogsborg blir tydliga.
Den Internkontroll som idag länkar risk och åtgärder ska väl fånga upp den här frågan genom de riskanalyser som borde finnas på plats? Medvetenheten om att den kommunala verksamheten är utsatt för oegentligheter, fusk och korruptionsrisk borde vara stor i en kommun med Motalas historia. Det borde för länge sedan ha talat om för politikerna hur de skall styra respektive förvaltning. För det är väl inte förvaltningen som styr politikerna? Hur ser internkontrollen ut i praktiken? Är oredan omkring revisionens anmärkningar bara toppen på isberget?
P.S: Alliansen röstade på förvaltningens förslag och röstsiffrorna blev 5-4.