En av dem som skriver Vi Granskar är Jan Hammarstrand. Vid tiden för skogsborgsaffären var Jan suppleant i fullmäktige för Liberalerna. Jan har egna upplevelser av hur det är att som förtroendevald rösta i ett ärende. Vid tiden för fullmäktigemötet i Godegård var Jan inkallad till mötet. Här följer Jans upplevelse.
Vid mötet presenterade kommunalrådet affären Skogsborg. Köparna var klara och nu återstod bara kommunfullmäktiges beslut. Före presentationen ställdes sex frågor om vilka kunskaper som ordföranden hade om köparnas ekonomi (av Gösta Blohm) under allmänhetens frågestund. Han presenterade även vad han kommit fram till.
Efter denna information blev jag tveksam till affären, men jag röstade ja eftersom inga politikerkollegor nämnt några tveksamheter. Oppositionen krävde en återremiss av ärendet. Och så blev det. Under en paus vid mötet frågade jag ett antal förtroendevalda vad de kände till om affären. Ingen visste något, utan hänvisade till kommunalrådet. Jag såg att kommunalrådet tog kontakt med Gösta Blohm och pratade med honom.
Kort tid efter detta möte tog jag kontakt med Gösta Blohm och Stefan Saleteg för att få deras synpunkter på uppgifterna om köparna. Både Gösta och Stefan avrådde en sådan affär. Senare informerade Gösta Blohm mig om att samtliga ledamöter i kommunfullmäktige fått skriftlig bakgrundsinformation om köparna.
Dagen före det avgörande mötet informerade jag Kjell Fransson om min ståndpunkt. Jag ville att ärendet skulle skjutas upp och plockas bort från dagordningen. Kjell sade då att han var mycket tveksam till affären och skulle kontakta kommunalrådet. Morgonen därpå skickade kommunalrådet ett mail som enligt mig innehöll ett förtäckt hot mot dem som röstade nej. Jag kallades in till fullmäktigemötet och röstade där nej.
Några veckor senare blev jag kallad till ett möte med Kenneth Söderman och Kjell Fransson. Under mötet framkom att Kjell Fransson hade blivit uppmanad av Kenneth Söderman att inte kalla in mig. Det hade varit bättre med en tom stol enligt Söderman. Jag blev på mötet kallad för att vara ¨ömfotad¨ eftersom jag reagerat på kommunalrådets mail. Jag tyckte att det var både olämpligt och eventuellt rättsvidrigt att skicka det mail som jag uppfattade som ett förtäckt hot. Denna uppfattning delades ej av mina partikollegor. Vid tillfället var Kenneth Söderman oerhört upprörd då jag vid mötet nämnde något om saknad ryggrad. Efter mötet avgick jag som suppleant i kommunfullmäktige och lämnade partiet.
Nu kan jag tycka vad jag vill och verka i ett sammanhang där olika åsikter respekteras.
Vi Granskar börjar nu förstå varför avhoppen är många i politiken.