När MVT efter 2,5 år äntligen skriver om en av de senaste skandalerna i Motala öppnar man upp för en debatt som är långt mer omfattande än en enskild fastighetsaffär. Nu är ju tidningens uppgift att just granska makten. Det är givetvis bra att den enda tidningen på orten skriver, men varför gör man det på det här sättet? Med en nästan urskuldande ton förklarar chefredaktören att de bevakat ärendet sedan starten. Hur kunde de då missa så många avgörande fakta och trilla rakt ner i maktens dementikvarn. Ingen är ansvarig, alla skyller på alla och att allt egentligen var oundvikligt. Är det ett pressetiskt grepp att låta ansvariga stå oemotsagda?
Vi är alla beroende av institutioner. En myndighet är en institution, ett företag är en institution, en förening är en institution och en tidning är en institution. Gemensamt för alla institutioner är att de är sammanslutningar av människor med en gemensam uppgift. Ibland blir det fel och det beror på att vi människor gör fel, men i Motala begås inga fel. Frågetecknen börjar bli lite många nu.
I en sammankopplad, accelererande värld är spelplanen förändrad. Överblick och kontroll är omöjlig, värderingar och självförverkligande centralt och självledarskap en överlevnadsfråga. Finns lösningen på vår framtids yttre problemställningar i vårt inre? Hur vi förhåller oss till sanning, står upp för det vi tror på och som finns förankrat i våra värderingar.
Den här debatten handlar förutom sakfrågorna och enskildas grova klavertramp om det enda styrelseskick som lägger framtiden i våra egna händer. Nämligen demokratin. Det handlar även om våra folkvalda, anställda inom offentlig sektor, grov kriminalitet, entreprenörskap, den moraliska kompassen hos de inblandade och pressens förhållande till de aktörer som de skall granska. I slutändan handlar det om maktens förhållande till sina väljare och väljarnas rätt till korrekt och relevant information.
I teoretikernas värld skiljs samhällen åt genom att kallas extraktiva eller inkluderande. En inkluderande politisk ekonomi är pluralistisk i den meningen att den tillåter ett brett deltagande av medborgarna medan en extraktiv ekonomi garanterar makten åt ett fåtal och tenderar att skapa monopol och gynna en elit som oftast är intresserade att gynna sig själv. Sverige är fortfarande ett föredöme i världen när det gäller korruption och monopolistiska tendenser, men om vi inte ser upp skapar vi själva små öar av maktmissbruk och antidemokratiska tendenser. Ägarna till MVT har i det närmaste monopol på tidningsutgivning med journalistiska ambitioner i Östergötland. Deras ställning gör att de har ett större ansvar än annars, att granska makten. Vem ska annars göra det?
En av sanningarna vi kommer att belysa är att hela Skogsborgsaffärens tveksamhet som började med att ett kommunalråd och en biträdande kommunchef skrev på ett köpeavtal (19 05 15) utan att ha tagit reda på tillräckliga fakta. Istället är det civilsamhället som gör den här kontrollen och ställer en fråga till de makthavande under allmänhetens frågestund på ett kommunfullmäktigemöte i Godegårds skola (19 06 10). Ingen politiker eller tjänsteman påpekade de uppenbara frågeställningar om köparna av Skogsborg som var fakta i ärendet.
Fortsättning följer!