Varför är näringslivspolitiken en så kontroversiell fråga? Den borde angå alla politiska partier och finnas på agendan för en öppen debatt. Nu är beslutet om upphandling av näringslivstjänster fattat i en liten krets i kommunstyrelsens arbetsutskott. Vi ser ingen debatt om hur den bör organiseras, ingen riskanalys, ingen definition om vad som är myndighetsutövning, gränsdragningar eller lämpligheten med nuvarande struktur. Dessutom vill den politiska ledningen att upphandlingen för fem plus två år skall vara klar på några veckor. Enligt nuvarande avtal behöver kommunen säga upp det i höst. Varför denna brådska?
Är det historien som går igen? På åttiotalet undvek revisionen att granska näringslivsutskottet och kopplingarna till dåvarande struktur i femton år. När de sedan av yttre faktorer tvingades att agera lade de sig platt och externa aktörer tvingades att agera. Finns kulturen fortfarande i kommunen? Är de informella strukturerna fortfarande aktiva? Är attityden ¨rör inte min kompis¨ fortfarande rådande? Varför blir kritik fortfarande så personrelaterad och infekterad? Skyttegravarna grävs redan innan frågan är ställd. Det här är en fråga som oavsett för stunden rådande majoritet är svår att belysa. Tystnaden sprider sig ganska fort när den förs på tal.
Kommunen har ambitiösa tillväxtmål och vägen dit omfattar alla politiska områden som bör kugga i varandra. Nyckeln till en kommun och regions tillväxt stavas en utbildad arbetskraft och för näringslivet fungerande infrastruktur tillsammans med förd bostadspolitik. En bostadspolitik som tillfredsställer en växande kommuns behov, men även en strategi för att möta socioekonomiska utmaningar utan skygglappar. Planprocesserna lägger en långsiktig grund för en planerad utveckling samtidigt som tydliga regler styr tjänstemännens myndighetsutövning.
Bara risken att inte våga kritisera en kollega, partikamrat eller föreningsmedlem borde skicka kalla kårar längs den demokratiska ryggmärgen. När Vi Granskar började syna en enskild affär i kommunen dök uttalanden upp när journalister frågade, som visade på ett rent förakt för det som vår demokrati vilar på. Det här handlar inte om partipolitiskt käbbel. Ej vänster eller höger. Det handlar om något som vi tycker är mer grundläggande. Öppen eller stängd, ljus eller mörker, rätt eller fel. Det är bland annat därför vi skriver.
Gösta Blohm, Jan Hammarstrand, Ulf Holmertz, Stefan Saleteg och Thomas Strömbäck