Motalaskandalen är benämningen på en korruptionsskandal som rullades upp i Motala 1995. I centrum för skandalen stod en ordförande i kommunfullmäktige och tillika anställd näringslivskonsult. Inblandade var i princip hela det politiska etablissemanget och en salig röra av oheliga allianser mellan politiker, tjänstemän, lokalt näringsliv, föreningar och församlingar avslöjades. Som tvättautomat för offentliga medel fanns ett näringslivsbolag vid namn Motalaföretag I Samverkan. Till och med kommunens revisorer visade sig vara jäviga och vågade inte agera. Allt resulterade i ett antal domar, varav fängelse för några aktörer.
Britt-Marie Citron fick Stora Journalistpriset för sin insats på Motala Tidning. Själv skriver hon i sin bok att det trots allt finns ett ljus i tunneln. Det var offentlighetsprincipen som var den hävstång som fick allt att rämna. När alla samhällets kontrollfunktioner sätts ur spel är det till slut den som blir garanten för att demokratin fortlever. Tidningen skriver, folk reagerar och politikerna är tvungna att agera.
Motalaskandalen blev en väckarklocka för många kommuner över hela Sverige. Bland annat rullades en liknande skandal upp i Gävle. Hela den svenska mediakåren rapporterade om Motalaskandalen. De här händelserna fick regeringen Persson att lagstifta om utökad internkontroll och förändringar i revisionens roll. Kommunallagen ändrades 1998 för att garantera rättssäkerhet och demokrati inom kommunal verksamhet.